De här känns förjävla bra. Jag känner mig inte ledsen och inte heller arg. Jag slapp säga det själv om män jag önskar att omständigheterna hade varit annorlunda. (typ inte bli "dumpad" över sms alltså.)
Å ja det stämmer nog ta mig fan att jag inte har någon empati.. Sen så är man ju en tvivlare och ser motgångar hellre än medgångar.
Jag vill inte ens tacka för någonting. Jag vill inte göra nått så klychigt som att säga "lycka till" eller "hoppas det går bättre nästa gång" sådant är fan för pussys. Jag vill helt ärligt bara be dig dra åt helvete. du sårade mig och jag sårade dig. Varför tvivlar man ens?