And I'm still alive må jag säga. Dock migrän till jävla förbannelse har jag. MEN sådant överlever man.
Har inte hänt så mycket spännande i mitt liv den senaste veckan. Har varit med Andreas. Johanna och Kerstin och självklart på jobbet.
Och tack till Andreas och Johanna som har låtit mig sova där. Ibland skiter sig bara livet och man behöver någonstans att bo ett tag. Men det går över och blir kanske lite bättre. Nåväl nu har jag i alla fall inte längre någon bror. Jävligt trist att han aldrig fick växa upp. Jävligt trist att han aldrig kunde svälja sin stolthet och säga förlåt. Alltihopa var jävligt trist. Så är det när man har en bror som är psykopat som stampar på den som ligger ner och har alltid gjort så. Jävligt trist.
Jag är dock villig att förlåta. Men jag kommer aldrig aldrig ALDRIG glömma allt ont som han har gjort mig. Han förtjänar inte att bli älskad. (Hårda ord men det är sanning.)

Nåväl nog om det. Någon gång i mitt liv så ska jag göra ett hockeyinlägg här så stay tuned.
Fred och Kärlek.